Projekt 3 – mamma med 6 årig tjej i Jordbro

Idag har jag varit i Jordbro och hälsat på hos Emelie, 28 år och Olivia 6 år. För ett par veckor sen så la jag ut en ny förfrågan på ”Bortskänkes Stockholm”- gruppen på Facebook och Emelie var en av dem som jag fastnade lite extra för.

Jag har med mig bullar så vi slår oss ner i köket för en fika. Emelie berättar om sin uppväxt, om att inte känna sig som alla andra…om att i övre tonåren hamna i ett drogberoende och dra på sig skulder. Hon träffade Olivias pappa och när dom fick veta att dom väntade barn så lovade dom varandra att ge upp drogerna. Emelie höll sitt ord och har varit drogfri sen den dagen.

För pappans del blev det många återfall och till slut insåg Emelie att hon måste lämna honom för att kunna ta hand om Olivia. Men var skulle dom bo? Emelie hade en väldigt låg inkomst och dessutom skulder upp över öronen…att få ett förstahandskontrakt var det inte tal om. Emelie och Olivia har nu haft 8 olika boenden de senaste 6 åren.

Emelie har aldrig varit sen med en hyresbetalning men ändå kan inte Haninge kommun, där familjen bor just nu, ordna ett förstahandskontrakt. Detta trots att Olivia pga flyttarna tvingats rivas upp från olika förskolor inte mindre än fyra gånger.

Emelie hade en plan att utbilda sig till socionom men för ett par år sedan bidrog alla motgångar till att hon drabbades av utmattningssyndrom. Hon kom inte upp ur sängen, bokstavligen, och olika stödpersoner fick komma och ta hand om Olivia och hjälpa henne till dagis. Hon berättar att det hon gör precis nu…sitta och fika med en främling (mig)…hade varit helt omöjligt för ett år sedan. Hon känner att hon blivit mycket bättre men planerna på att bli socionom och jobba inom kommunen finns inte längre ”Min dröm var ju att få hjälpa människor men nu vet jag ju att dom som ska göra det inte har möjlighet eller makt att göra någonting”.

Emelie försöker påverka beslutsfattare genom mail och engagerar sig i fall likt det med Mikaela Thörnvall och hennes 5 årige son som hotades bli utan tak i Täby i våras. ”Man säger att man ska göra allt för att barn inte ska behöva flytta men ändå får man enligt kommunens regler bara erbjudas tillfälliga kontrakt…det går inte ihop” förklarar hon.

Nu är Emelies högsta önskan att dom ska få bo kvar i den lägenhet dom just nu hyr och som dom enligt kontraktet bara har i ett år. Det är en tvåa på nedre botten i en huslänga vid Jordbro pendeltågsstation. ”Det första Olivia sa när vi kom hit var ’Hur länge får vi stanna här?’…det kan ju inte vara OK att ett barn ska behöva tänka så?” säger Emelie frustrerat.

Vi spanar in Olivias rum, det är första gången hon har ett alldeles eget och trots att hon har en hel del prylar så finns det mycket att göra. Vid tidigare flyttar har Emelie snabbt kommit iordning men den här gången har energin helt tagit slut och den lilla hon har över till hemmet går till att få det att rulla med mat, tvätt och vanlig städning. Jag lovar henne att jag ska försöka hjälpa till att få det lite hemtrevligt och vi kramas hej då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *